I dag har jag grubblat en del på det här med relationer. Det är ju visserligen inget ovanligt för att vara mig, men i dag har jag nog grubblat lite mer än vanligt.
Efter att en vän berättade att hon har planer på att para ihop två av sina singel-vänner så har jag börjat fundera över det här med att para ihop två personer. Funkar det verkligen?
Kärleken tycks ju vara ett av de största mysterierna i världen. Varför faller vi för vissa personer och inte andra? På pappret kan två personer som verkar passa jättebra ihop krocka totalt. Kolla bara på matchmakingprogram som Gift vid första ögonkastet där experter ska ge sig på att para ihop okända personer med varandra. Hur många av relationerna har inte varit näst intill katastrof?
Kan man verkligen med olika tester och intervjuer komma fram till att de här två personerna kommer bli kära? Eller är det bara ren slump att experterna prickar rätt ibland? Oftast verkar de ju ha mer fel än rätt, och när det blir fel blir det oftast väldigt fel dessutom.
Kanske är det stora felet med matchmaking att man från början går in i relationen med en förväntan på att man ska klicka. En förväntan på att relationen ska leda till något mer istället för att bara träffas som vanliga människor och se vad som händer.
Jag har fått frågan en gång om jag ville gå på blinddate med en vän till en vän. Bara tanken på att träffa någon och veta att både han, jag och vår gemensamma vän förväntar sig att mötet ska leda till en kärleksrelation gav mig klaustrofobi så jag tackade nej.
Nu kanske ni tänker att det väl är samma sak att gå på en vanlig dejt. Det tycker inte jag. När man går på dejt så utforskar man varandra för att se om det finns något att bygga vidare på. Man tar det som det kommer och funkar det så funkar det och funkar det inte så har man träffat en ny människa som man förhoppningsvis har fått lite nya perspektiv från.
När man är ihopparad så går man in i dejten med vetskapen om att det borde finnas något att bygga på och därför borde falla pladask. Vad gör man om man känner redan efter första träffen att personen är fel? Jobbigt läge när alla tycker man passar så bra ihop och förväntningarna varit skyhöga..
Som ni märker är jag rätt tveksam till det här med att para ihop folk. Jag tror nog inte riktigt på att det är så kärleken fungerar i de flesta fall. Men det kan ju å andra sidan knappast skada att testa så länge man inte har alltför stora förväntningar på att det ska bli något. I bästa fall så hittar man ju en partner och då kan det ju vara värt att prova på det mesta 🙂
Jag hoppas i alla fall att det går bra för min vän och paret hon ska sammanföra. Det vore ju roligt för alla parter om det lyckades.
För att avsluta med i en lite positiv anda så vet jag faktiskt ett lyckligt par vars relation började just med att de blev ihopmatchade av en gemensam vän. Nu har de varit tillsammans i 10 år och har både barn, bil, hund och har överlevt de tunga småbarnsåren. Så så kan det också gå om man vågar ta chansen!